Inget är så oattraktivt som en blogg med dålig uppdatering. Jag vet om det. Jag vet om det, men det kan inte motivera mig. Jag väntar på att orden ska komma till mig. Att jag ska känna att jag har något som jag vill skriva om. Men det är något som stoppar mig. Jag känner att jag inte kan ge allt så då ger jag inget. Jag älskar att skriva egentligen. Att skriva intellektuella saker som intresserar människor.
Det finns två saker i mitt liv som får mig alldeles svag. Dåligt svag. Jag är rädd för mig själv för att jag känner mig skör. Det känns som att jag inte känner mig själv och jag kan inte styra över mig. Det är det som är det värsta. Jag kan inte styra över mig själv. Jag är rädd att bryta ihop. Bryta ihop när som helst. För varje dag som går blir jag mer och mer rädd. Jag förväntar mig nästan att jag ska bryta ihop, fast jag inte vill. Jag är rädd att människor ska fråga mig saker och rädd för att det ska bli obekvämt. Jag stänger ute saker. Jag stänger ute de som frågar för mycket. Trots att det nog är de människorna jag behöver. De som frågar. De som inte ger sig. De som vet att det inte är okej.
Jag är inte svag. Jag är stark. Jag är trygg i mig själv och jag är inte rädd för saker. Jag är logisk och stabil. Jag gillar inte att prata om mina problem. Jag försöker se det ljusa...